Tävlingspremiär och regnväder
Postat 24 feb 2013, Kategori: Övrigt
Femte dagen i Turkiet och idag skulle det ske. Det som vi ägnar hela vintern åt att längta till. Idag skulle det ske, det som alla stelfrusna vintertränade orienterare ibland väntar ända fram till påsk innan det händer, TÄVLINGSPREMIÄREN! Visserligen lite fusk med tanke på att bi befinner oss några hundra mil närmre ekvatorn än vanligt. På programmet stod tekniskt lurig WRE-sprint (World Ranking Event) inte långt ifrån hotellets lugna vrå. Regnet föll i rikliga mängder och den hittills så varma luften hade genast gått och blivit en smula svalare. John startar först och då jag värmer upp ser jag hans ljusblå ryggtavla försvinna iväg från startlinjen i full karriär. Av hastigheten att döma tänker jag att det är en lätt bana som väntar, vilket skulle vara till min nackdel då jag snörvlat och hostat en del under natten. När jag själv efter femte pipet rycker den regnvåta inplastade kartan inser jag att det kan bli en tekniskt tuff match detta då kartan var spängfylld med småvägar och buskage. Här fanns det mycket goda chanser till paralellfel och månsterbommar. Tar det lugnt till ettan men gör trots detta en liten krok. Efter några kontroller vaggas jag in i ett lagom tempo som resulterar i få misstag och vinst i klassen H21A. Efter dusch och lunchbuffé på hotellet får vi än en gång klart för oss vilka tävlingsmänniskor landslaget består av. Utanför rummet har några rastlösa löpare påbörjat en pappersflygplanstävling som genom glada hejjarop lockar till sig allt fler deltagare och åskådare. Allt slutar med att hela svenska truppen, hotellstäderskorna och ett gäng andra hotellgäster engagerade i tävlingen. Mycket skoj! Dagens andra och avslutande pass för mig blev då jag och John följde med större delen av landslaget på sprint-intervaller i centrala Side. Ett gäng orienterings-slingor skulle bemästras i högt tempo där aktiv vila slkijde dem åt. Under föregående kväll hade ledarna gått igenom ett gäng uppföljningsstrategier, vilket jag och John givetvis var tvungna att testa. Därför använde vi oss av sprint-intervall-slingorna för att varannan kontroll "fjärrstyra" varandra genom terrängen fram till kontrollen. I början gick bana genom trånga gränder och hus för att sedan avslutas i ett storslaget ruin-fält där ena sidan bestod av en enorm amfi-teater. Av denna träning fick vi ut följande: 1. Det är svårt att sätta ord på det man ser, 2. Löpningen under aktiv kartläsning är betydligt lägre än vad man kan tro, 3. Inte ens ägarlösahundar förstår skillnaden mellan orienteringsträning och lek. Ännu en 5-stjärnig dag i livet!

Länk till det här inlägget: http://www.orienteringboras.se/index.php?postID=971

Redigera |  Ta bort


Ange lösenord för att redigera inlägget

Lösenordet erhålls genom att maila info@mebia.se
Ange lösenord för att ta bort inlägget

Lösenordet erhålls genom att maila info@mebia.se